En av mina klienter under min tid som CV-coach i Nynäshamn var den färgstarke lastbilschauffören med det korrekta men hopplöst färglösa CV:t som på intet vis gjorde honom rättvisa.
Han var inte särskilt entusiastisk över att bli skickad till mig – han hade ju redan en CV, tack så mycket, så varför envisades socialsekreterarna med att han måste gå till mig?
Och visst hade han en CV. Och som CV betraktad var den egentligen inte så illa. Jag har sett betydligt värre. Problemet var att den var beige och menlös.
Och killen var allt annat än beige och menlös. Han hade tatueringar upp till armbågarna och en torshammare om halsen, var kaxig och hade attityd. Han var en av dessa personer som på engelska ganska träffande brukar beskrivas som "larger than life" och hans CV gjorde honom inte rättvisa. När han dök upp hos en potentiell arbetsgivare, kom han som en överraskning.
Han var inte vad arbetsgivarna hade väntat sig.
Arbetsgivare tycker inte om överraskningar. Det får dem att dra öronen åt sig. Men om de redan på förhand vet vem de kommer att möta, är de ofta beredda att anställa en person som faller utanför mallen. Förutsatt att han eller hon i sig motsvarar deras krav på kompetens och erfarenhet.
Så jag föreslog att vi skulle trimma och vässa hans CV och ge den ny layout som var mer personligt anpassad, var litet tuffare och hade mer attityd så arbetsgivarna på förhand skulle veta vem de skulle träffa. Och det hade min klient ingenting emot.
Jag vässade och slipade på formuleringarna, strukturerade om informationen i hans CV, fick bort standardfraserna och återanvände hans egna ord så långt som möjligt. Och gav hans CV och brev en ny, tuffare och färgstarkare utformning som bättre återspeglade honom och hans personlighet.
Och min klient konstaterade på sitt oefterhärmliga sätt att det var det första jävla meningsfulla någon hade gjort med hans papper.
Vilket var höjden av beröm.
Välkommen
Välkommen till elisabetnielsen.n.nu.
